Det handar alltså om en skola som tar tag i sina problem, och alla får gå i en slags gruppterapi där alla ska säga "if you really knew me..." och sen får de säga vad de vill då...
och det blir så väldigt... känslosamt... för samtidigt som jag tittar så inser jag att, det finns nog inte en ända person som jag känner som verkligen vet allt som jag gått /går igenom... och det är ganska sorgligt egentligen...
Självklart har jag haft vänner som jag har pratat med, men, det verkar som att de kommer och går lite som de vill...
Sen har det väl också med att jag har svårt att lita på folk, och öppnar mig därför inte så lätt för nya människor. jag antar att jag är lite rädd för hur de kommer döma mig om jag berättar allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar